Search This Blog

Friday, April 13, 2018

Kek lapisssssh

Assalamualaikum.

I doono if you wanna cakap, can't it be real? Like seriously? .... ke apa ker.
But it's a true story.
Tak menagih simpati. Dan tak kisah pon actually.
Just wanna share that... this is me.
I missed this part of me.

So, my akak ada kat Sarawak. And she said, what i want from here to semenanjung?
I replied. Can i get those kek lapis, please.
And she's like, oh ok.
And offer untuk my others friend turut sama put on order.
Maka bertimbunlah kek lapisnya.

And after she balik kat KLIA. Amik grab and drop at my hospital.
Which adik dia ni, kelam kabut tinggalkan set dan berlari ke lobby.
So, i got two boxes full of kek lapisss.
Huh. Thank you so much to my sister and her husband and sopheas kuasa dua.
Will get back to you soon.
Sebab ada balance Rm 30 hengget tak bayar lagi.

And after that.
Pergi pantry department. Asing-asingkan. Seriau gak sebenarnya. Takut termissed la kan.
And. Ada jugak put order last minute.
So, i can't say no. Korang amik jela apa yang ada.
Tu je hah yang tinggal.
Sorry guys.

And at the end.
Nothing for me.
Tak kisah pon.
Sebab i also tak charge anything. 
Tak per lah. Rezeki depa.
And i also, tak rasa nak makan pon. Ayat sedapkan hati.
Eh, tak adalah. Serious, memang ok jer.
Tengok orang makan pon dah happy.
Really. Me and sweet is not a good combination. Biasa-biasa jer.
Because antara kek and eskrim. I more to ice cream. Heheheee...
Sebab dia ohsem!
Ok lah. Lets see what can i do next.
Bai.

Thursday, April 12, 2018

Ideaku?


Assalamualaikum,

Now, open up sikit untuk post kali ini.
Mari kita cakap pasal my idea untuk ke arah #onmywaytomecca project.
Yang korang mesti teruja nak tahu.
Nak sembang kencang.
Nak bawak membawang ke apa kan.
Fuh. Jangan la jahat sangat ok.

So, 
Untuk pengetahuan korang. Benda nih memang dah lama dah plan.
Since dapat seru at umur twenty three.
Dimana, i got my own dream.
My own aim.
So daripada situ.
Terus plan nak gi Mecca.
Macam mana sekalipon.
Nak jugak cecah kaki ni kat Tanah haram.
Tunaikan impianku ya Allah!

Korang nak gelak boleh. Sebab, my first attempt. 
Gagal.
Totally gagal.
Sebab... nak pergi kena bawak mahram.
Memang kata orang tuh. Frust tonggeng kalah putus cinta lah.
Siap nangis-nangis gak, rasa macam useless gila hidup.
Kenapa cintaku terhalang?
Kenpa?
Kenapa?
Drama kan.

Pastu, dah stress. Duit tu... gi buat bayar deposit kereta.
Hamik.
Maka. itulah munculnya kereta dalam hidup ini.
Buat kerja gila.
Hahahahh.

So, who is my mahram?
Tak puas hati, kan.
Husband?
Tak kawen lagi ok. Kalau time tu, ada sesiapa curhat pon terus ajak kahwin. Biar dia boleh teman.
Hohohooo.
Tapi tak gila or terdesak sangat.
Then, orang paling dekat?
My one and only ialah my ayah.
Then, alang-alang bawak ayah. Mak pon join list.
Kang tak nak la bab terkecik ati ke apa.

Pastu pulak,  sebabkan as my ayah kena light stroke.
He can walk, but in slow motion. And unstable.
So, i decide. Bawak la sorang lelaki temankan dia.
Senang nanti kat sana.
Yelah batas nak masuk toilet and tempat solat semua.
So, another man? 
Husband pon tak ada jugak.
Adik lelaki lah jadik sasaran.

Bagus jugak.
Sebab untuk bawak dia nih. I got a chance to change him.
Dia dan kisah silam dia.
Moga-moga la kan.
I pray Allah hear my niat.

Then, sebab nak bawak sampai empat orang.
Maka. Terdiam sekejap.
Satu. Dua. Tiga. Empat.
Gila .
Gila sangat deh.
How can i bring semuanya sekali.
Diri ini bukanlah lahir dalam keluarga berada.
All money boleh tabur-tabur.

So, just... Insyaallah. Redha jela.
Ada rezeki, ada lah. 
Berserah.
Niat baik akan dibalas baik. Doa banyak-banyak je time tuh.

And time tu jugak, terus buat keputusan.
They all under my fully sponsor.
Kalau sebelum-sebelum nih, Allah bagi rezeki belajar under banyak sponsor since daripada sekolah rendah lagi.
Why not kali nih, it'a all under me.
May Allah ease everything!

Then, pastu busy and those kerja memanjang.
Itulah cara Allah bagi rezeki.
Alhamdulillah.
Syukur.
Sampai demam ke apa, tabahkan diri pergi kerja. 
I got my own motto, my own aim.

Nak travel, enjoy pon dalam Malaysia.
Nak shopping pon ada had.
Tahan hati, tetapkan iman.
Nasib tak ada too much komitmen.
So all fine.
And tersusun.
Buku financial sentiasa update.

.... Bersambung!

Wednesday, April 11, 2018

Al-Bakarah: 45

Assalamualaikum.

Hai.
As my programmed for investigate more and understood more about Quran.
Something deep will i present for you today.
Even,
Felt like i read less than expected because i'm still at Surah Al-Bakarah for more than a month!
Not so proud of it actually.
Wonder that because too much i take for every sentence?
Or because i'm too busy and no time for reading Quran?

Whatever my reason are...  i'm not gonna trust myself for skipping every words.
Not me.
I can't do that.
I cannot.
You can'rt make me do that.
Sorry for that.
Please deal with it.

So, let focus sentences, 45. And the meaning behind it.
...
*It (solah) is indeed hard (burden) except to those who humbly submissive (to Allah).*



Pregnant pause there,
For explain more about it is not so my speciality.
ButIt's explain Allah words about solah.

I donno about you all, my first time i saw this... my heart adrenaline rush.
I know Allah said about me.
He said what i felt about the solah.
That how hard it is.
Like i said, it's burden to us.
Battle some more with dhunya... working time.

But Allah as The Greatest, He our God.
The One gives us strength, what we focus on.
His blessing and heaven.
And if we not do what he said to pray (meaning remind about Him),
How can we get His blessing?

Someone who refuses to pray, should not complain about his problem.
Am I right?

Life goal: never miss solah.

End of 2023

 Hai, Apa khabar semua? Lama benar rasanya tidak menjengah blog ini, datang sini pun sebab rindu. Tidak langsung peduli untuk menaip dan ber...